Crying in the cantina

3 kommentarer til “Crying in the cantina”

1. Anonym 4. mai 2016, kl. 08:18

   Du er ikke alene! Rart hvordan man føler at man kan mindre og mindre dess nærmere man er slutten på PhD-løpet:)

   Svar ↓
2. Sunniva 9. mai 2016, kl. 13:28

   "Godt" å høre man ikke er alene...;)
   Utrolig rart, ja - det er nøyaktig slik jeg føler det: for hver dag som går, så kan jeg mindre 😛

   Svar ↓
3. Dr Blogg 14. mai 2016, kl. 06:28

   Vet hur det känns, men man kommer ut starkare på andra sidan när man vet vad man klarat av. En av de viktigaste sakerna jag lärde mig som dokorand var hur lite man vet. Det har jag haft mycket nytta av senare 🙂

   Såg din TEDxOslo föreläsning. Grymt bra! Mycket imponerad 🙂

   Svar ↓